perspektiv

Andra dygnet ensam. Första gick fantastiskt, det andra... mindre bra. Alltid så,  Regression to the mean , en upp, två ner...  Idag har jag varit trött och grinig på mina trötta och grina barn. Ibland är det så svårt att behålla vuxenvinkeln. Längtar efter egen tid och rum att göra mitt men vet att jag måste skapa den där gluggen själv, mitt i. Äter fort och plockar fram blocket. Snabbt snabbt, medan måltiden (typ) fortsätter. Jag vet inte vart Lova tar vägen. Elin gnäller och klättrar, ska prompt byta plats. Perspektivövning på flera plan.