gasa/bromsa

Igår eftermiddag var vi förbi Karby Gård, tjejerna och jag. Vi frysfikade i vintersolen och tittade på en samlingsutställning med måleri och en del skulptur från konstnärer bosatta eller verksamma i Täby. Jag blev väldigt inspirerad, men inte på det vis jag hade tänkt mig.  Utställningen var inte så fantastisk och det just det som var fantastiskt, förstå mig rätt. Det tändes liksom en lite känsla av att det kanske inte är helt otänkbart att jag någon gång själv skulle kunna vara med i sådana sammanhang. Lilla jag, liksom. Känslan jag hade bekräftades när jag talade med en av utställarna, vi hade ett jättebra snack och jag kom hem lite svävande på inre mål-moln. Det brinner i bröstet liksom, klischeord men så är det. So far so good, men...

...det är så svårt att hitta balansen mellan vilja mycket och lagom. På något vis ligger det något stort i att kunna lyfta blicken men ändå inte,  måste alltid fortsätta att vara här och nu och inte tappa bort nästa steg.  Jag kämpar med att våga låta hjärtat blicka framåt men samtidigt ändå behärska den känslan, för annars kommer frustrationen över egna tillkortakommanden och praktiska begränsningar, varav en del inte alls är problem, snarare raka motsatsen. Slow and steady, slow and steady. Bridle all your passions...