Efter förra årets pressade schema har vi styrt om saker och ting här hemma. Den här terminen skriver jag min magisteruppsats på lyxiga halvfart och har barnen hemma resten av tiden. Pluggar gör jag mest på tisdag-torsdag när barnen är på förskola och skola vilket betyder att en sån här regnig måndagmorgon har jag och Elin handlat lite, myst i sängen, pärlat, pysslat och pratat. Väldigt mycket av det sista. Fastän den här omställningen betyder att lönekontot gapar tommare än förut så känner jag mig rikare än på väldigt länge. Tid är pengar, och nu har jag faktiskt plenty igen, i alla fall med barnen.
 |
| I'm easy.... easy like a.... monday morning! |
Underbart!
SvaraRaderayou know it!
RaderaTid/pengar/familj/vem är jag själv/talanger/nödvändigheter/världsligheter/andligheter/stort/smått... Man kan bli galen om man tänker för mycket, men det enda sättet att hitta sin egen väg är att lyssna på andras val men inte låta dem styra ens egna steg. Jag tänker ibland på hur det blivit om jag hade satsat på en "karriär" vilket många har försökt få mig att göra. Jag har tackat nej med tanke på vem jag är och vilka barn vi har blivit begåvade med. När min bästa vän gick bort förra året, 45 år gammal (ung), insåg jag mer än någonsin att tid är det enda som vi blivit lovade, men inte hur mycket vi ska få av denna dyrbara vara. Varje dag är en gåva. Lycka till med uppsatsen och ursäkta mitt dravel.
SvaraRaderaMonnah, Det enda dravlet jag läste var att det du skrivit skulle vara dravel. Min mans mamma dog också alldeles för tidigt, hon var bara 48, jag förstår verkligen dina tankegångar. Det finns hundra saker att skriva om detta men det jag tänker på nu är att samtidigt som tid för ens nära och kära är det finaste vi har så tror jag att det är speciellt viktigt som kvinna att inte kompromissa bort sig själv för mycket för dem man älskar. Det är svårt! Jag försöker lösa det genom att få in lite av varje i vardagslivet, även om det inte blir mycket av "mitt" så upplever jag det viktigt för min känsla av jag har koll på vem jag är, att jag inte tappar bort mig själv i allt som händer runt omkring. Det är mycket bättre att jag spelar tvärflöjt en gång i månaden än att jag inte gör det alls, till exempel. Det gör ingen nämnvärd skillnad för hur bra jag behärskar instrumentet men det gör skillnad för mig själv, att jag inte packat in mig själv i en låda på vinden.
RaderaTack snälla! Jag håller helt och fullt med dig om det där att man inte kompromissar bort sig själv. Jag har träffat på alldeles för många som går så upp i sina barn att när de flyttar hemifrån vet de inte längre vem de själva är. Jag känner inte att jag har det problemet. Jag har min egen "karriär" och jag har dessutom min gamla lärarexamen att falla tillbaka på om jag förlorar mina uppdrag. Jag talade om en skolledarkarriär, något som jag aldrig varit intresserad av, men den naturliga "karriärstegen" går åt det hållet i läraryrket. Jag har genom alla år varit noggrann med att ta tid för mig själv trots att jag varit jättemycket med barnen, i långa perioder själv och utan mor- eller farföräldrar i närheten. Det finns knep att ta till för att inte hamna i "leva genom barnen-fällan". När jag bröt benet och inte kunde göra ett dyft här hemma fick resten av familjen ta itu med både den ena och den andra olaten och effekterna njuter vi fortfarande av. ;)
RaderaIngen måndagsblues där inte. Mys på hög nivå.
SvaraRadera