om tårar och självdistans

Hoppsan! Kvinnor tillbringar tydligen 16 månader av sitt liv (0-78 år) gråtandes. Att spädbarn enligt studien gråter ca 3 timmar om dagen låter väl inte helt oväntat men att kvinnor i min egen kategori, aged 26 and over, snittar 2 timmar och 14 minuters gråtande per vecka var kanske inte lika självklart.... Vad ska man tro om det? Varför alla dessa tårar?

Kan inte låta bli att tänka på Marjorie Hinckley som sa att:

"The only way to get through life is to laugh your way through it. You either have to laugh or cry. I prefer to laugh. Crying gives me a headache."

Hon blev 92 år och var full av liv alla de där åren. Låter bättre än att dö med huvudvärk vid 78....

Men nu sitter jag faktiskt och smålängtar efter en humörstorm. Idag när vi skulle gå ut fick jag inte på mig några skor, jag kom liksom inte åt, magen var i vägen. Testade alla möjliga varianter och Lova försökte beskymrat hjälpa till. Det hela slutade med att jag fick ta gummistövlar. Typiskt läge man måste välja att skratta! Efter det här surfade jag runt efter"tecken på förlossning" och läste att vissa kan ha en riktig grav depp-dag strax innan förlossningen drar igång, när hormonerna forsar. Så var det faktiskt för mig förra gången. Dagen innan vattnet gick hade jag nåt som liknade den värsta sortens pms, det var något sånt där klassiskt obetydligt som hände som fick mig att krypa ihop i fosterställning under täcket och lipa hela dagen typ. Så om det betyder att babyn vill komma ut säger jag, bring the gråtorgie on!

Kommentarer

Populära inlägg