Fulbloggen fortsätter
Håller på och syr, Lova sitter bredvid och hjälper. Klättrar upp på bordet med jämna mellanrum i ren iver, måste hela tiden säga till henne att sitta på stolen. Henrik håller på och meckar med ny bänkskiva till vårt kök. Mys-pyssel-lördag!
Tänker på något som hände häromsistens:
Lova som ärvt sin pappas supermetabolism tappar ganska ofta byxorna, det finns liksom inte tillräckligt med magfett för att hålla dem på plats. För ett tag sen fick jag syn på ett resårskärp inne i klädkammaren som aldrig används och tänkte att det lätt skulle kunna göras om till att passa lilla damen. Har tänkt köpa henne ett skärp länge, men har liksom inte kommit till skott. Det började bli byxbrist, de mindre byxorna hon hade var för små och hon kunde inte ha dem som egentligen var hennes storlek... Så, fram med symaskinen och vips- ett klipp med saxen, ett tygvik och så en raksöm- sen var det klart. Tårtbit!
Hon var helt till sig och pratade i flera dagar om att vi "sydde skärp!", och om att" klippa tråd". Alla skulle få veta att "Mamma sydde SKÄRP!" Jag blev rätt paff, trodde inte hon skulle reagera så. Det var en sån där liten sak som gnagde sig fast. Det här hände i en fas när hon pratade jämt om det vi köpt. Köpa banan, köpa ditten köpa datten... Köpa PAPPA kläckte hon till och med ut sig en gång. Nääh.. Så funkar det inte riktigt....
Bestämde mig då för att försöka göra mer med henne. Skapa tillsammans, som ett sätt att umgås men också för att visa henne glädjen i att organisera materia eller va man ska säga. Drömmer lite om att kunna visa på lätta sätt att göra saker med sina barn hemma. Jag tror inte att små barn behöver vara understimulerade för att de inte går på dagis, jag tror att föräldrar i Sverige behöver få tillbaka självförtroendet att de kan ge sina barn precis den pedagogiska stimulans de behöver när de är små (för de behöver så mycket mer tid än något annat) Fantiserar ibland om en snygg lite mer... spetsad blogg som på nåt vis lyckas förmedla det men jag är spretig så tills dess jag lärt mig mer om det här med webdesign (until hell freezes over...?) förblir det här nog helt enkelt en sporadisk spret-blogg. En spretig fulblogg på louisevis!
Over and out! Resultatet kommer en annan dag.
En annan liten dam, typ 1985 som var sin mammas största fan när hon sydde den här fina waldorfdockan. Smulan som hon hette, blev faktiskt aldrig någon favorit men oj så ivrigt jag följde processen i detalj. Mamma har berättat hur jag var helt trollbunden...
Tänker på något som hände häromsistens:
Lova som ärvt sin pappas supermetabolism tappar ganska ofta byxorna, det finns liksom inte tillräckligt med magfett för att hålla dem på plats. För ett tag sen fick jag syn på ett resårskärp inne i klädkammaren som aldrig används och tänkte att det lätt skulle kunna göras om till att passa lilla damen. Har tänkt köpa henne ett skärp länge, men har liksom inte kommit till skott. Det började bli byxbrist, de mindre byxorna hon hade var för små och hon kunde inte ha dem som egentligen var hennes storlek... Så, fram med symaskinen och vips- ett klipp med saxen, ett tygvik och så en raksöm- sen var det klart. Tårtbit!
Hon var helt till sig och pratade i flera dagar om att vi "sydde skärp!", och om att" klippa tråd". Alla skulle få veta att "Mamma sydde SKÄRP!" Jag blev rätt paff, trodde inte hon skulle reagera så. Det var en sån där liten sak som gnagde sig fast. Det här hände i en fas när hon pratade jämt om det vi köpt. Köpa banan, köpa ditten köpa datten... Köpa PAPPA kläckte hon till och med ut sig en gång. Nääh.. Så funkar det inte riktigt....
Bestämde mig då för att försöka göra mer med henne. Skapa tillsammans, som ett sätt att umgås men också för att visa henne glädjen i att organisera materia eller va man ska säga. Drömmer lite om att kunna visa på lätta sätt att göra saker med sina barn hemma. Jag tror inte att små barn behöver vara understimulerade för att de inte går på dagis, jag tror att föräldrar i Sverige behöver få tillbaka självförtroendet att de kan ge sina barn precis den pedagogiska stimulans de behöver när de är små (för de behöver så mycket mer tid än något annat) Fantiserar ibland om en snygg lite mer... spetsad blogg som på nåt vis lyckas förmedla det men jag är spretig så tills dess jag lärt mig mer om det här med webdesign (until hell freezes over...?) förblir det här nog helt enkelt en sporadisk spret-blogg. En spretig fulblogg på louisevis!
Over and out! Resultatet kommer en annan dag.
En annan liten dam, typ 1985 som var sin mammas största fan när hon sydde den här fina waldorfdockan. Smulan som hon hette, blev faktiskt aldrig någon favorit men oj så ivrigt jag följde processen i detalj. Mamma har berättat hur jag var helt trollbunden...
Fint inlägg!! Och hjälp vad Lovavacker är lik sin Loumor!
SvaraRaderaI ett annat inlägg skrev du att investeringar som bidrar till kreativitet är de bästa! Jag vet precis vad du menar. I love love. Tack för inspiration! Kram på er!
Ja visst behöver de inte vara understimulerade för att de inte går på dagis. Ibland måste man tänka lite lite för att få igång ett projekt, t ex som vi gjorde igår kväll, diskuterade om vår fyraåring skulle kunna börja skriva en ordbok så hon inte behövde fråga hur man skrev varje ord så många gånger. Det jobbade vi med ett par timmar med idag, och jag tror vi fortsätter imorgon. Det var väldigt stimulerande.
SvaraRadera