Mjölkpaket och skelett i gardroben

Förra gången jag var ovanligt tjock om magen, närmare bestämt sommaren 2008, jobbade jag i hemtjänsten på Västermalm. Alla gamla gummor var mycket förtjusta och de följde förväntansfullt utvecklingen av mina former. De triggade en hel del historieberättande vill jag lova. En av damerna tyckte om att sticka och proppsade på att jag då i väntans tider skulle testa ett av hennes favoritmönster: Ett mycket gammalt babykoft-mönster som stickas på rundstickor i ett stycke. Min knappa stickerfarenhet triggade henne ännu mer och en dag hade hon åkt i väg med sin permobil och köpt garn till mig. Ingen väg ut! Nu skulle det stickas.

De kommande veckorna växte koftan fram men sen drog skolan igång igen och jag slutade mitt sommarvikariat på hemtjänsten med en nästan-färdig kofta. Jag hade knapphålen och halslinningen kvar. Det är lugnt, tänkte jag. Babyn ska ju inte födas förrän i december. Jag har gott om tid. Men den där Lova bestämde sig för att komma ut lite tidigt och där låg min kofta ofärdig i lådan. För inte visste jag hur man gjorde knapphål och plockade upp maskor ur kantlinningen.

Det pinsamma att jag aldrig gjorde klart koftan har fått mig att gå omvägar på Västermalm och påsen med stickningen har krypit allt högre, längre in i gardroben.

Men imorse fick mjölkpaketet mig på andra tankar. Det stod om en japan som tagit 54 år på sig att slutföra stockholms marathon. Han hade startat 1912 och aldrig kommit i mål, försvunnit på vägen så att säga. Det var ett olöst mysterium tills drygt 50 år senare då det framkom att det som hände den där sommardagen i början på seklet var att japanen hade blivit bjuden på fika utav några i publiken och fallit för frestelsen att stanna och äta bullar. Sen hade han skämts så mycket att han smitit därifrån, tagit båten hem till Japan och aldrig sagt något till nån om vad som hände. Men när han var 75 år gammal typ kom han tillbaka till Stockholm och gick i mål vid Stadion med sluttiden 54 år, 8 månader, 6 dagar, 8 timmar, 23 minuter och 20,3 sekunder!

Så! Styrkt av frukosten och denna historia gick jag in i klädkammaren, hämtade trappstegen och letade fram påsen med stickningen (för visst mindes jag var den låg, även om jag försökt förtränga den...) Googlade generande enkelt fram en fantastisk sida med beskrivningar och nu är den klar. Till och med alla trådar fästa!


Bara 2 år, 2 månader, 7 dagar, och drygt 8 timmar efter det att Lova föddes. Med andra ord... ehm... i lagom tid för lillasyster!