vår lite här och var

Var på akvarellkväll igår med duktiga Marita Möller efter seminariet som jag är lärare för. Kände mig så glad och hel när jag kom hem. Anden hade fått sitt och själen med, eller vad man ska säga. Förutom glädjen jag känner för skrifterna så slog det mig igen hur nån timmes målning för mig snarare känns som en veckas egentid. Den "bortkopplingen" av allt annat brukar ta mycket längre tid att uppnå, men så är det väl med saker man verkligen gillar. Nåväl. Vi målade tulpaner och resultatet står nu på pianot och peppar mig att fortsätta. En vårbukett på mitt sätt.

I det här "ta-tag-i-saker-och-leva-livet-modigare-och-friare-och-mer-som-jag-vill-att-det-ska-levas"-projektet som jag är mitt uppe i har jag även tagit fram en uppspänd canvas som jag fick i julklapp för två (!) år sen. Den har legat i gardroben orörd hela den här tiden och skrämt mig med jämna mellanrum, jag har haft för mycket prestationsångest för att ens ta bort omslagsplasten. Nu har jag tagit fram den och förhoppningsvis vågar jag ta mig an den snart. Tills dess låter den vara som en symbol för de där begränsande rädslorna jag vill släppa och möjligheterna som finns; Det oskrivna bladet, den tomma duken. Islossningen fortsätter, det våras för livet!

Lova mår bättre och är igång igen som ni ser. Men äta vill hon inte ännu, så vi får se hur det blir..