Flix-(re)-flux

Mellan ett och noll. Upp och ner, av och på. Sån är jag. Lagom är väl helt enkelt inte min starka sida.

I oktober fick vi erbjudandet om en gratis prova-på-månad på Netflix. Jag som i stort sett aldrig kollar på tv blev hooked och plöjde fem säsonger av Downton Abbey första veckan. Samma sköna och numera sällsynta tillfredställelse som att sträckläsa en bra bok. Eller....ehm... Flera. Nu ett par månader och serier senare när dagboken och bloggen gapar tomma tänker jag att nöjet gick över styr och att den där fri-månaden inte var så gratis ändå. 

Men lika svårt som att sluta äta ur Aladdinasken fastän de bitar man gillar redan gått åt var det att ge upp innan botten/slutet. Kunde jag uppbåda tillräcklig beslutsamhet för att släppa taget utan att veta om Chuck och Blair skulle få varandra? Fånigt svårt. Men när jag bläddrade framåt igår för att se hur mycket som var kvar fick jag till slut nog. Läste istället summeringen av tre säsonger på Wikipedia och hoppade till sista avsnittet. Så dödas ett tv-troll. Hejdå Netflix. Hej (igen) livet!