Allt samtidigt

"Kan vi ha en bara liiten samling innan vi lägger oss? Hinner vi det?! Snälla..." Henrik och jag växlar en blick tvärs över middagsbordet. Måndag imorgon och klockan visar snart läggdags men svårt att motstå sexåringens tindrande vädjan om familjetid. "Okejrå... Om ni skyndar er med pyjamasarna så hinner vi nog..."  

De studsar i väg för att förbereda. Men det hela tar en ny vändning. För under pyjamasochtandborstfixet upptäcker E att hon har....  en.lös.tand!!! Sällan har nog ett barn blivit gladare över detta kvitto på att äntligen också vara stor. Medan detta händer väntar L i soffan. Där testar hon att skriva lite på datorn. Hon ljudar bokstav för bokstav och lägger ihop. Får till sin allra första miniberättelse och slukas helt upp i denna nya värld. Under tiden får Teodor äntligen till sittandet och han leker för första gången för glatta livet på baken sin utan att vurpa. Hattrick i milstolpar, helt simultant.
Kvällssamlingen kom av sig lite. Det blev varken nån bön eller lek. Men likväl segertjut och tydlig känsla av samhörighet. Var och en på sitt håll, tillsammans. 





Kommentarer

  1. Vilken underbar kväll! Bättre än så blir det nästan inte. Och vilken tur att du skrev upp det här, för lika säker som du är på att du aldrig kommer att glömma denna kväll, lika säker kan du vara att du antagligen glömmer nyanserna. Så hurra för minnesanteckningar och härliga nedslag i vardagslivet med små barn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Monnah! Din kommentar uppmuntrar att fortsätta skriva.

      Radera
  2. Så underbart att få titta in i en helig stund hos er via dina skrivna ord.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg