Trots allt
Nää, Inte är det väl majmåndag fortfarande.... nu är det väl ändå dags för nåt nytt än det där äggögat som stirrar från det gröna. Det har varit dags länge, men när Lova den där morgonen i maj proklamerade att sommaren va kommen, var det som om livet exploderade, bloggen fick vänta. Det har varit mitt livs mest intensiva vår, tror jag. Mycket, mera, massvis. Glada men överfulla dagar.
Sommarsöndag nu. Ensam för en stund, (haha fast jag sitter och ammar kommer jag på nu.. ehm...Enbarnstid, som sagt..) Kvällssolen skiner in här på 9:e våningen och blåsten slår in med kraft från balkongen. Det känns som om skrivstiljen är förbi och som om jag kanske faktiskt kan fånga lite vind i seglen. Vem vet om jag inte kan få till lite bloggande då och då, trots allt.
Sommarsöndag nu. Ensam för en stund, (haha fast jag sitter och ammar kommer jag på nu.. ehm...Enbarnstid, som sagt..) Kvällssolen skiner in här på 9:e våningen och blåsten slår in med kraft från balkongen. Det känns som om skrivstiljen är förbi och som om jag kanske faktiskt kan fånga lite vind i seglen. Vem vet om jag inte kan få till lite bloggande då och då, trots allt.
Kul det där att du sitter och ammar, det gör jag med just nu. Igår höll jag på att ringa ett samtal (dvs. håller i telefonen) samtidigt som jag letar i vagnen och undrar var jag lagt telefonen. Vad säger man? Mjölk i brösten - gröt i huvudet?
SvaraRadera