om drömmar och rum
Satte på P1 i bilen igår när jag var ute och körde. Råkade hamna mitt i "allvarligt talat". Det hade jag ingen aning om just då men en vacker finlandssvensk dialekt fångade min uppmärksamhet och jag började lyssna. Stannade bilen nere vid vattnet för att amma och gosa, Lova sov i baksätet. Hade en fin stund och lyssnade klart på hela programmet. När jag kom hem en stund senare var jag tvungen att gå in på websidan och lyssna på vissa stycken om igen, och en gång till.
Det visade sig att jag hört Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg som satt och pratade, två kvinnliga författare och konstnärer, 73 och 79 år gamla. Vilka intressanta kvinnor! De talade bland annat om att skapa sig ett eget rum för skapande mitt i ett överfullt liv. Då mindes jag plötsligt nåt jag drömt flera gånger på den senaste tiden, fast i olika tappningar... Jag har drömt om att vi hittat fler rum i vår lägenhet (fast det har varit flera olika lägenheter och aldrig den vi bor i eller har bott i), tomma och lite förfallna extrarum som vi missat att vi hade tillgång till. Känslan när vi hittade dem var glädje men vi kände oss också lite dumma att vi trängts på mindre yta än vi hade behövt,. Lite underneath our priviledges eller nåt. Jag hade helt glömt bort de här återkommande drömmarna förrän jag hörde Märta och Birgitta prata. Man har ett ansvar att respektera sig själv och sin kreativitet, det faller inte på någon annan.
Så sen igår kväll gick jag igenom tidningshögen och då dök Birgitta upp igen. En intervju i DI weekend. Då sa hon att hon ofta målar akvarell till frukost, för att känna in och skapa sig en bild av dagen eller vad hon sa. Tyckte om det, det påminde om Bednars tal om bön när han sa att meaningful morning prayer is an important element in the spiritual creation of each day... Det är samma slags process tror jag, i olika tappningar.
Så imorse gick jag till min målarlåda istället för till skafferiet när jag vaknade. Tog några yrvakna tag med penseln och målade lite av mina drömmar för dagen.
Det visade sig att jag hört Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg som satt och pratade, två kvinnliga författare och konstnärer, 73 och 79 år gamla. Vilka intressanta kvinnor! De talade bland annat om att skapa sig ett eget rum för skapande mitt i ett överfullt liv. Då mindes jag plötsligt nåt jag drömt flera gånger på den senaste tiden, fast i olika tappningar... Jag har drömt om att vi hittat fler rum i vår lägenhet (fast det har varit flera olika lägenheter och aldrig den vi bor i eller har bott i), tomma och lite förfallna extrarum som vi missat att vi hade tillgång till. Känslan när vi hittade dem var glädje men vi kände oss också lite dumma att vi trängts på mindre yta än vi hade behövt,. Lite underneath our priviledges eller nåt. Jag hade helt glömt bort de här återkommande drömmarna förrän jag hörde Märta och Birgitta prata. Man har ett ansvar att respektera sig själv och sin kreativitet, det faller inte på någon annan.
Så sen igår kväll gick jag igenom tidningshögen och då dök Birgitta upp igen. En intervju i DI weekend. Då sa hon att hon ofta målar akvarell till frukost, för att känna in och skapa sig en bild av dagen eller vad hon sa. Tyckte om det, det påminde om Bednars tal om bön när han sa att meaningful morning prayer is an important element in the spiritual creation of each day... Det är samma slags process tror jag, i olika tappningar.
Så imorse gick jag till min målarlåda istället för till skafferiet när jag vaknade. Tog några yrvakna tag med penseln och målade lite av mina drömmar för dagen.
Very true, and important to not neglect this side of life. This is funny that you post this, the last several months I have been having similar feelings and have been missing that creative side of my life. I brought back with me paints, and just bought a large sheet of heavy water color paper this week. I used to regularly go to a community water color class weekly in Utah, but it's been about a year or so since I've painted. Our instructor would say that the creative process can take on a spiritual aspect and I've found that to be true in my case as well. Thanks for the inspiration!
SvaraRaderaHej Louise!
SvaraRaderavilket härligt inlägg! Att skapa rum för eftertanke, kreativitet och skapande är en härlig tanke som tilltalar mig och säkert de flesta andra människor. Men det är svårt med tempot som är i dagens samhälle. Man måste medvetet söka och tillåta sig att verkligen njuta av livet.
Jag tror att det var Uchtdorf som talade om det under senaste generalkonferensen att man bör leva livet fullt ut istället för att vara en andra klassens passagerare. Han sa det säkert inte så, men innebörden var något i den stilen. Han jämförde det med en kille som under hela sitt liv drömt om att åka på en kryssning och som till slut lyckades spara ihop tillräckligt med pengar. Men det var inte förrän sista kvällen, efter att han i stort sett tillbringat hela resan i sin lilla hytt, som han förstod att mat, underhållning och andra fantastiska upplevelser ingick i priset.
Tack för inspirationen Louise, och vilken underbar bild du målat!!! Hittade du någon svamp?
ooo louise!vad jag saknar dej! tack för bra tankar o inspiration!
SvaraRaderaHåller med dessa damer till hundra procent om att skapa egna rum i livet. Viktigt viktigt…
SvaraRaderaJag ser en potential akvarellkompis till höstens HF-akvarell :)
Du är så duktig!
SvaraRaderaJag har några av Märta Tikkanens böcker ifall du vill låna... Birgitta Stenberg har jag därempt inte läst.
SvaraRaderaMitt skapande ligger i träda... Tack för det du skrivit. Inspirerande. Vi har alla rum som väntar på att upptäckas, tror jag. Det gäller att se det som en möjlighet och inte en brist.
Kram
Lydia
Jag är släkt med Birgitta haha på långt håll
SvaraRadera