Torsdag förmiddag

Jag pysslar på diskbänken med såpa och ull. Till slut. Först liknar det... ehm... ingenting, men osannolikt nog börjar efter hand något ta form och Lova som hittils varit ganska ointresserad av vad jag hållit på med utbrister nu förtjust "Mamma bygger MUUUS!!" Nu är hon hooked. Hämtar sin lilla stol och ställer den bredvid min. Hon blöter och blöter och jag rullar och knådar. "Lova hjälpa" säger hon nöjt. Vi flinar lyckligt båda två.

Allt eftersom det börjar bli klart och vår lilla skapelse ska duschas och torkas märker jag hur jag blir allt mer marginaliserad, ni ser vem som håller i hårfönen liksom...

och så nån slags bild över resultatet, här har vi honom!