om vänskap.

två lite lösryckta tanke-spår.

Jag måste 1). skriva något om världens härligaste sak som hände häromdagen, en vän visade på ett enkelt sätt en sådan omtänksamhet att mitt hjärta nästan brast av glädje. Det ruskade om mig och fick mig att tänka till, Vänskap är helt f a n t a s t i s k t. Det lagar och läker och lyfter och lyckliggör! I sin sanna form eller vad man ska säga.

Och sen så 2.) snubblade jag över en sak på nätet nyligen: "håll koll på när någon slutar vara din vän på facebook":

"som du säkert känner till går det inte att se när någon upphör att vara din vän på facebook. Du kanske är säker på att du igår hade en vän mer än vad du har idag. Men du kan bara inte komma på vem det är. Tills nu." (sen följde inställningsinstruktioner)

Kom och hjälp mig. Har vi blivit så inkompetenta på att ta hand om våra relationer? Blir sån kontrast till det som hände häromdagen. Jag hoppas att jag oftare kan vara mer av 1:an och mindre av 2:an, inte tappa bort det och dem jag håller av.

Vet inte riktigt hur det här inlägget ska sluta, kanske med en girl-friend bild på två små tjejer som just håller på att upptäcka hur det känns att ha en kompis? Ja, så får det bli.
Godnatt!