mellan ett och noll
Försöker hitta balansen mellan allt eller inget. Vissa dagar kan inget stoppa mig och jag flyger fram i tillvaron känns det som och andra dagar känns världen som sirap. Det blir ingenting alls. Idag hoppas jag åtminstone på något.
Varannandag-syndromet känner jag väl till. Det var så jag körde under heddagraviditeten. Det var skönt att inte orka en dag, och vara ok med det, för jag visste att jag skulle flyga fram nästa. No stress, sakerna blir på något magiskt vid ändå alltid gjorda. Eller?
SvaraRaderadet kanske är kroppens sätt att skapa jämvikt? bara lätt att bli besviken när de sirapsdagarna infinner sig och alla great plans får ligga på hyllan (ehm...soffan) men du har rätt. det gäller att vila i vetskapen om att snart blåser fartvinden i håret igen. kram!
SvaraRadera