my cup of tea

Jag är så glad och stolt- jag har lyckats trycka in rädslorna i gardroben och plocka fram staffliet istället. Varför är det så märkligt svårt att sätta igång? Har trott att tidsbristen stoppat mig men det verkar ha varit mina egna rädslor mer än något annat. No more. Det får bli vad det blir, huvudsaken är ATT jag vågar börja. Att jag blandar färg, prövar mig fram och kanske lär mig något på kuppen.

Igår kväll (när vi hade mörk duk) fick min tekopp stå modell, idag när Lova sov filade jag lite till. Nu är hon vaken och hjälpte mig att plocka undan. Fast medan jag skriver det här har hon hämtat sin stol, öppnat skafferiet och häller nu hon ut pastaskruvar över hela golvet, hoppsan!! så gick det med den undanplockningen... Nu går vi ut och leker.

Kommentarer

  1. Ja hur många gånger har man inte haft frossa att sätt på färg på en yta.
    I mitt fall akvarell. Det mesta blir inget alls av, ibland beskär jag rejält eller gör små kort för det finns alltid någon del som blir ok. Det gäller att bestämma sig, jag har måndagarna som jag åker iväg och målar. Då får allt falla undan för det. (Borde göra det med träningen också)
    Föresten fin tekopp!

    SvaraRadera
  2. Jag läste fel och trodde att du hade stoppat in rädisorna i garderoben! hehe, kanske blev det så pg av tidigare inlägg om grönsaker. Tolkade det först att du lagt ner grönsakandet och ersatt det med måleri... Jag är glad att det är rädslorna du slängt in i garderoben och att lyckan att blanda färg kan få sin plats igen. Lycka till!

    SvaraRadera
  3. Tack ni! Bra idé att beskära Marita och ta tillvara på det som man tycker om. Inte så lätt när man målar på duk, men jag ska komma ihåg det när jag tecknar.
    Hehe Lotta, grönsaksglädjen är ohotad, nu mer än någonsin :) KRam!

    SvaraRadera
  4. Hurra för att övervinna rädslor! Hurra för att hitta tillbaka till något man älskar trots att man har en liten älskvärd tidsslukare/ ligist utrustad med pastaskruvar!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg