bromssträcka

Har inte skrivit något på ett tag. Efter den första aha-insikten om att sommarlovet kommit blev jag först helt sluuuut och sen övergick det i någon form av tärande orolighet. Det har tagit över en vecka att få stressen ut ur kroppen, men igår sträckläste jag Hjalmar Söderbergs berättelse om Lydia och Arvids allvarsamma lek, åt jordgubbar med Lova på balkongen och njöt av långsamheten. Jag tror att jag har landat nu.