goda gåvor

Solen visade sig en kort stund idag på eftermiddagen så jag slängde snabbt på mig gympaskorna och gick ut på en promenad, utan något annat sällskap än mitt eget. Det var härligt att få lite ljus och frisk luft men föreställ er min förvånade förtjusning när jag rakt bredvid stigen i den lilla skogen bakom villaområdet hittade svamp. En hel massa, stora, fina praktexemplar som jag plockade och plockade på alla tänkbara sätt. (Fyllde den lilla fryspåsen som låg i fickan, min mössa till bredden och drog till slut av mig klänningen och gjorde den till en plock-säck...  (som tur var hade jag tjockjackan på :)) Vilken oväntad decemberglädje! Flickorna här hemma hittade godsaker i sina nyputsade skor här i morse, mina egna hittade jag i naturen.

Jag fylldes av tacksamhet när jag var där i skogen. Skapelsens goda gör mitt hjärta mjukt. Gör min ande mottaglig med tillförsikt till framtiden och närvaro i nuet på samma gång.

Fick förresten nyligen lära mig att trattkantareller hör till de svampar som innehåller allra mest D-vitamin. Är det inte fantastiskt finurligt att den svamp som klarar sig längst och som kan plockas långt efter frost också innehåller precis det som vi ljusdepriverade nordbor saknar? Jag blir så glad av att förstå hur det finns fina lösningar förberedda, redan inflätande i världsväven liksom, bara vi gör oss tillgängliga. Goda gåvor, var sak i sin tid. Idag så mycket att det knappt fanns "room enough to receive it".