ågren

Behöver signera tavlor inför vårsalongen. Det skrämmer mig. Hur svårt kan det va?? Jag fegar ur på den här punkten, signerar väldigt sällan. Svårt att sätta punkt kanske. Och sen när man har något man är nöjd med är det så dags att börja... not. Då vill man ju inte sabba... Fånerier! Från och med nu borde jag signera ALLT! Rubbet, så jag får in vanan på sånt här som inte borde va nåt att tala om egentligen, men orsakar så mycket ågren nu. Well well. Det är som det är. Vidga bekvämlighetszonen lite i taget. Slow and steady.

Typ den enda tavlan jag signerat, om än försiktigt. En hyllning till "livets höst", present till pappa på 70-års dagen i höstas.

Kommentarer

  1. Fin! Personligen älskar jag att signera. Funderar faktiskt på att göra en tavla med bara signering.... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Målade den på akvarellkurs med Marianne Chayet, hon lärde oss olika tekniker. Rolig ide med signeringstavlan. Go for it! :-)

      Radera
  2. Wow! Du kan signera med stolthet!

    SvaraRadera
  3. Signera du! Sätt fart! Det är dina konstverk värda. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Monnah! Jag behöver en rejäl knuff. Och din handstil... :-)

      Radera
  4. Jag kan förstå känslan men du kommer att vänja dig. Sen blir det bara kul att signera. Vi kommer att ses där för jag har också mutan in mig på en liten del av väggen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh så roligt!! Det känns lite tryggare då :) jag hoppas det blir enklare när den "sitter" och osäkerheten inte är så stor. Jag gillar verkligen hur du skriver ditt namn. Ledigt och snyggt!

      Radera
  5. Signera mera!!! Hur härlig som helst.

    SvaraRadera
  6. Härligt finstämd! Din pappa må vara stolt! Kram Mo

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg