väntan

Det är märkliga dagar just nu. Fulla av väntan och förväntan. Vinterkräksjukan härjar vilt och Lova är helt utslagen och ovanligt liten. Så trött så trött och blek. Jag kan inte göra så mycket mer än att trösta och hålla och låta timmarna gå. Ligger på soffan med mina två barn. En febrig hängandes över magen och en med mer energi strax innanför. De borde nästan höra varandras hjärtljud tycker jag, så nära som de ligger varandra. Åtminstone så hör de båda mina.

Ligger här med dem båda och räknar timmar. För varje ny attack flyttas hela tiden önskad tidpunkt för första riktiga mötet med Mini fram. Vill ju inte lämna bort Lova när hon mår så här. Så jag hoppas och väntar, men längtar långsamt. Som att sitta med ena foten på gasen och den andra på bromsen ungefär. Kom ut! snart! men inte för snart... Med Lova gick vattnet 9 dagar innan beräknat datum. Det skulle vara imorgon då... helt klart för snart. Men lördag kväll kanske?? hu hu. Tittar på Lova och inser att det nog också är för tidigt. Kan nog inte planera det här. Bara vänta.

Kommentarer

  1. vad bra du skriver louise!

    SvaraRadera
  2. Håller med du skriver bra. Jag är lite rädd om jag hade någon bacelusk kvar när ni kom i tisdags med tanke på Lova. Maken har klarat sig hitintills så jag undrar om det verkligen var en liten sväng av vinterkräksjuka som inte blommade ut riktigt eller om jag vara bara allmänt uschlig. Hur som haver så blev jag glatt överraskad när ni kom : )

    SvaraRadera
  3. Tack Sofie och Marita! Roligt att se att ni läser. Det spelar inte så stor roll var det kom ifrån, oroa dig inte Marita. Tyckte om att få se din utstälning!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg