Blaue Stunde

Är alldeles varm och mör i kroppen efter en tur med skidorna vid Hellasgården. Inledde med elljusspåret, sen ängsspåret och sist ett varv på Källtorpssjön. Det var ljust och fint när jag började men med tanke på tiden och mörkret som kom så borde jag kanske tagit det hela i omvänd ordning och avslutat på elljusrundan i stället. Men på sätt och vis är jag ganska nöjd med att det blev som det blev. Turen i halvmörket vände "barnets hjärta till fäderna".

Fick aldrig träffa min Oma, Farmor Anna, hon dog fyra år innan jag föddes men Mamma har berättat att hon var speciellt förtjust i vad som på tyska kallas "Blaue Stunde"- den blåa timmen. Anna brukade som gammal vänta med att tända lamporna inomhus tills det blivit riktigt mörkt för att inte missa det blå.

Har testat att göra som hon och det blir fantastiskt blått precis i gränslandet mellan dagsljuset och mörkrets inbrott och det är så lugnt just då. En speciell stillhet på något vis. Kanske är det Elia Ande för att jag tänker på Oma men jag tror inte det. Något annat är det också, som de tyska poeterna ringat in med ordet.

Testa det, nästa gång det börjar bli lite mörkt och impulsen kommer att det är dags att tända... vänta lite, sitt ett ögonblick och känn lite på die Blaue Stunde.