whole30 - om att äta ren mat

Mat.

Den här månaden har jag ätit mat. Rent och okomplicerat. Så naturligt och enkelt som möjligt. Det har varit underbart på många sätt. Jag har genomfört en så kallad "whole30"-utmaning. Nu ska jag berätta om några av mina erfarenheter från detta. 

Whole30 innebär att man under en period av 30 dagar kör strikt paleokost, även känd som stenålderskost. Man utesluter livsmedel som våra "stenålderskroppar" inte anses vara riktigt rustade för och som för vissa människor kan skapa irritation i tarmen. Bland dessa födoämnen som för en tid utesluts hör alla former av säd, mjölkprodukter, socker och även bönor. Allt som innehåller tillsatser går också bort. Maten ska innehålla så korta innehållsdeklarationer som möjligt, eller ännu hellre ingen innehållsförteckning alls. Inte heller sötningsmedel som honung, agave eller dylikt är tillåtna under denna period. Till skillnad från "vanlig paleo" så äter man under whole30  inte "nyttiga alternativ" på gamla rätter, så alltså inga pannkakor på mandelmjöl eller typ pizza på broccoli. Bryta matmönster görs nämligen bäst genom att tänka nytt, inte samma fast på ett krångligare vis, är tanken.

Syftet med att göra en sån här whole30-utmaning är att ge kroppen en möjlighet att få ställa om. Kanske läka ut olika besvär och boota om systemet. Bryta vanor och uppleva hur kroppen svarar på bästa möjliga bränsle, eller vad man ska säga. Jag började detta som pepp-support till min syrra men ville snart fortsätta bara för min egen skull. Nu har jag gjort mina 30 dagar och jag kan konstatera att det gjort en del med mig. Vill ni höra vad?

Jag har gått ner en del i vikt. Fettreserven har blivit mindre och jag har utan att på nåt vis begränsa mitt kaloriintag eller mina portionsstorlekar gått ner typ 3 kilo på en månad. Det är ingen enorm minskning om man tittar på siffrorna men det känns som mer, för min kropp känns lätt och stark. Min tarm är mycket lugnare och jag är mindre uppblåst om magen. Jag har mer kraft och bättre energinivå, mer lust. Jag ser fräschare ut i ansiktet, känner mig mindre rynkig på nåt vis. Hyn är klarare. Men bäst av allt tror jag är att jag är helt sug-befriad. Sockret styr mig inte, lockar mig knappt. Istället äter jag med tacksamhet massa BRA mat. Och god måste jag kanske tillägga, för er som oroar er om att så inte skulle vara fallet!

Det har varit speciellt härligt att kunna äta mina egna grönsaker under den här perioden. Skördar fortfarande stora berg av krispiga gröna blad som gör varje sallad till en festmåltid. Jag har känt mig så tacksam över att kunna äta sånt som verkligen får min kropp att må bra. Igår hade jag nästan ett gråt-moment när jag mumsade i mig en fantastisk räksallad med mängder av grönt, tomater, avocado och ägg. Jag kände en sån tacksamhet över att jag KAN äta. ATT jag LEVER. Att jag har möjlighet att ta hand om och använda min fantastiska kropp. Det var lite halleluja-lunch på det asså.
Så har jag aldrig känt när jag ätit falukorv.

Så vad händer nu? Vad gör jag nu från detta "upplysta tillstånd"? Jag vet inte riktigt. Det är med tveksamhet och lite vemod som jag nu ska återgå till det svåra mellanlandet där min egen självkontroll och inte en regellista ska avgöra vad jag ska stoppa i mig. Tanken är att jag ska ta det lite lugnt och stegvis återintroducera olika livsmedel för att se hur jag påverkas av det.

Jag HOPPAS att jag kan behålla samma bas som jag haft nu, men hitta ett sätt att toppa med lite annat som piffar till, utan att det för den skulle väcka sockertrollet och kasta matpyramiden helt upp och ner. Jag ser fram emot att kunna använda lite smör och lite mjöl här och var och så, och socker som krydda ibland men jag vill inte återgå till att låta det bli basen. Det funkar faktiskt jättefint att äta typ köttfärssås med massor av grönsaker till och sallad istället för pasta, till exempel. Hoppas jag kan komma ihåg det och fortsätta prioritera mitt eget välmående mitt i en överfull vardag. Jag hoppas också jag kan framöver kan förändra hela vår familjs kosthållning till det bättre. Så svårt så svårt att stå emot denna flodvåg av socker som översvämmar våra stackars barns vardag!! Knasigt att jag äter bättre mat än dom, när de säkert påverkas minst lika illa av skräpmat, men jag tröstar mig med att jag måste börja någonstans, och det är väl alltid rätt att börja med sig själv. Det är lite lättare att se hur galet allt är, när man själv står lite på sidan av än när man själv är lite fast i sötsuget själv.

Jag har lagt märke den här månaden att jag verkligen gillar att bli riktigt mätt. Trivs med att tugga länge och ha full mage. När jag ätit sån här fantastisk mat kan jag göra det utan att få nån koma eller kaloriöverskott. Jag har till och med kunnat äta så mycket nötter jag har lust med, utan att oroa mig för att gå upp i vikt. Rätt trevligt kan jag tycka. Jag har fortfarande några överskottskilon som gärna får försvinna så ett mål är också att fortsätta äta mig mätt och nöjd men ändå gå ner i vikt. Det behöver inte gå fort, men åt rätt håll. Jag vill må mitt bästa jag. Jag vill leva så fullt och gott jag kan.

Nu får vi se vad som händer, hur jag klarar att navigera mig vidare. Den här månaden som gått var lätt. Nu börjar det svåra!

Wish me luck, eller ännu hellre, häng på i omställningen. Så gör vi tillsammans ren och bra mat till det nya normala, stället för det udda.


ps. Jag skriver inte det här för att på nåt vis framstå som duktig eller så, utan PÅ BEGÄRAN haha! Efterfrågan på mitt bloggande är tydligen enorm, haha! N.O.T. Men tack för peppen Annika.