Första frosten i köksträdgården

Inatt kom den till slut, den där första riktiga kylan. Flera grader minus och ett tjockt frosttäcke över gräsmattor och bilrutor. Vacker men bitande och obarmhärtig svepte den likt dödsängeln i Egypten genom rabatter och trädgårdsland. Men den gick oss förbi! Inget blod på dörrposten, men tygövertrag och fleecefiltar, did the trick den här gången. HURRA va glad jag blev när jag spänt öppnade inpaketeringen imorse och såg att det hade lyckats. Våra tomatplantor står än!

Några grenar längst bort från husväggen strök med, men det är ok. Skönt att inte alla plantor såg ut så här. 

Innan jag packade in det hela igår kväll skördade jag också ett stort lass med tomater som nu eftermognar inomhus. Har vi tur så kommer vi ha egna tomater även i november. Kanske närmare fyra månader av egen skörd, det känns fantastiskt! 

Jag är som ni märker lite nykär i mitt trädgårdsland. Svårt att dölja. Är så glad att jag hittat ett sätt att få vår till synes hopplösa tomt att bära så god frukt. Så glad för hur trädgården nu är en självklar del av vårt skafferi. Hämta mat i kylen, skåpet eller trädgården... ungefär sak samma! 

Det här med att kunna skörda obesprutad och gratis mat får mig att känna mig förbluffande rik. Tacksam för jorden. Vår lilla köksträdgård gör redan skillnad i våra matinköp, vilket är välkommet, men jag glädjs kanske ännu mer åt skillnaden den gör i våra matintag. Vi och barnen har ätit mer grönsaker från trädgården än vi någonsin skulle köpt. Förstå hur härligt!! 

Det jag älskar kanske mest är att se hur barnen njuter av den mat vi odlar. När S och T hade tomatkalas på fönsterbrädan (eller...ehm.. gardinen!) i början på oktober kunde jag knappt förmå mig att bli arg. Vi hade dagen innan tagit in ett drygt kilo orangea tomater som låg på eftermogning där. De drog i sig en tredjedel utan att blinka.

Va gör då en rumpa på fel ställe? Inte mycket, kan jag säga. När den är nybadad.