Mål(a)

Det är påskaftons morgon. Jag ligger kvar i sängen och T snusar bredvid mig. Ute från vardagsrummet hörs Henrik och de andra barnens skratt. Solen skiner lugnt från en kall himmel. Jag tror jag stannar här ett slag innan allt drar igång. 

Firade långfredag, eller Good Friday som det heter på engelska, i templet igår. Där hämtar jag kraft och beslutsamhet, perspektiv och näring till min ande. I templet sker undervisning genom symboler, det tycker jag om! Når mig på nåt djupare vis än snack och tyckande. 

I templet finns många vackra målningar på väggarna och de talade till mig mer än vanligt igår. Den här veckan har varit full med "hintar" om att jag SKA "persue my dream" om att måla, och speciellt måla min tro. I söndags i kyrkan berättade flera personer om starka upplevelser de haft med konst som rört deras hjärtan. De pratade om det här utan att veta vilka färdigheter jag vill lära och använda och deras erfarenheter blev på nåt vis som vittnesbörd för mig. Sen i veckan delade en vän en målning på fb som talade samma budskap. Och igår i templet kände jag samma sak. Okey, I get it! 

Jag vet inte hur det ska gå till, jag vet inte när tiden är rätt, men jag vet att jag vill och att jag kan utvecklas om jag vågar.

Stod länge igår framför Minerva Teicher's målning "suffer the children". 

https://www.google.se/search?q=suffer+the+children+teichert&client=safari&hl=sv-se&prmd=ivn&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwjRgPHOxabTAhWRKiwKHS2UB_cQ_AUIBygB&biw=375&bih=559#imgrc=qNekVdD_ZlG7LM:

( Den är mycket större än så här) Minerva målade hemma i sitt vardagsrum bland alla sina barn och hon hade inte mycket tid, och det syns i hennes konst. Så himla fina men aldrig överarbetade. Vissa målningar som den här är väldigt säkert tecknade med kol, formerna är fantastiskt uttryckta på en basfärg av något slag och sen ligger ljuset och andra färger som en topping. Inspireras av Minerva Teichers gärning. Hon verkade mitt i livet, i de omständigheter som hon hade, och kanske blev hon också frustrerad över att aldrig kunna "göra klart". Antagligen kände hon sig ibland ensam i sitt konstnärsskap, på sin gård i Idaho, långt från de konstnärssammanhang och skolor hon gått på. Men hon utvecklade ett eget uttryck, kanske inte riktigt i fas med sin samtid men så vackert. Hon sålde inte mycket men betalade sina barns universitetsutbildningar med målningar och de flesta av hennes tavlor ägs därför idag av BYU. Vägarna framåt är inte alltid raka, men man måste likväl gå för att komma nåt vart! 

Nu ska jag måla, idag påskägg! So long.