De(t) går!

Dom har börjat gå! Våra två små. PB på över tio steg var, så nu är de officiellt igång. Till ett-årsdagen om några veckor har de nog fått in snitsen ordentligt. 

Nästan-femåringen har också börjat att försiktigt ta sig fram på mycket skakiga ben. Det är jobbigt och lite läskigt för henne men hon är tapper. En liten utflykt till 4H-gården härintill blev dagens sjukgymnastik. Hon kämpade sig över gårdsplanen med Lova som stöd för att hälsa på både kaniner och Shetlandsponnys. Motivation is key! 

Även S&T hade en spännande dag. De hatade den stundom iskalla vinden och kunde till skillnad från oss andra inte riktigt njuta av medhavda muffins och varm choklad. Men djuren gillade dom. Mest från min famn. När jag satte ner dem på stallgolvet bredvid feta grisen Stina skrek dom högt. Men på betryggande avstånd var fascinationen påtaglig! 

Det kändes stort det här lilla idag. Inte bara för att vi äntligen kom ut efter att ha varit sjuka alternativt funktionshindrade så länge utan också för att det faktiskt kanske var den där första gången jag tog barnen på utflykt, alla fyra liksom. Nu var det inte bara jag och tjejerna som gjorde nåt med två bebispaket som attachment utan fyra nyfikna barn på äventyr. 

Stort steg. Det är lite stapplande i början, men det här kan gå! 

Inte så lätt att fota med famnen full. Men ni fattar grejen va? Utflykt!