Skutt-år och hopp-vår

29e februari. Som jag längtat. Medan Henrik är med tjejerna hos barnortopeden och tar bort Elins gips samlar jag solstrålar med sovande pojkar och pluggar spanska verb på verandan. Typ Los bebés están durmiendo. Lugnt. Skönt. Till och med snorfritt. 

I skarven mellan snäckstensplattorna och trätrappen får jag till min förtjusning också i stillheten syn på vårvinterns första ogräs (eller medicinalväxt, beroende på hur man ser det.) Små, små maskrosplantor har hittat kraft att börja växa i det skyddade söderläget. Som jag. Nu känns det hoppfullt. Och imorgon börjar mars!