Stegvis

Några timmar för mig själv idag (aka enbarnstid). Vandrade på stranden och solade och sov. Fick tid att tänka på det nya årets avsikter och ambitioner och sätta en del av dem på print. Så mycket av min tillvaro just nu handlar om andra, men kämpar ändå med det som bara är jag. Kropp och ande. Hjärna och hjärta. 

Förra året handlade mest om att överleva, nu har jag lite mer huvudet över ytan och inte lika ofta vatten i näsan. Men ändå löjligt lite tid. Men jag tror på kraften i lite, länge. Alla typer av berg bestigs ju ett kliv i taget. 

Träningsmålsmässigt jobbar jag just nu mot att förbereda kroppen för att kunna springa vårruset 5 km i maj 2016, sen ska jag träna mot Lidingöloppet 15km i september. 

Långt bort i horisonten ligger också andra träningsmål. Avlägsna men högst konkreta. Halvmara och mara 2017 respektive 2018 med mina tjejklassiker-kompisar. Men tänker jag på det just nu så får jag svindel. Nu är nu och idag är det trappträning med T som gäller. Ett kliv i taget, stegvis, på louisevis.