Min/vår-tid
Igår ammade jag mer eller mindre konstant, men framåt halvfemtiden var båda barnen mätta samtidigt länge nog för att jag kunde duscha och klä på mig och gå ut en liten stund, ensam!
Jag kunde andas frisk luft, sträcka ut alla stela muskler, plocka min första vitsippsbukett för året och njuta av en liten vårstund, på mitt vis.
PS. Har funderat mer än jag bloggat de senaste månaderna. Så mycket har hänt! Vi har blivit sex personer i familjen, inte minst. Någon form av bro-bloggande , tillbakablickande inlägg kommer tids nog. Men nu är nu! Och det är vår!
Välkommen ut i solen! Fortsätt knipa sådana där små stunder för dig själv. Det ger iallafall mig energin jag behöver för att orka dagar som dessa (när jag sovit absolut ingenting pga. bäbis). Stor kram
SvaraRaderaBara få vara stunder är heliga hur små eller stora de än må vara. Märkligt den lycka det är alla år när man ser den först tussilagon, blåsippan eller vitsippa. Kram på dig.
SvaraRaderaVad härligt att du fått tid för vitsippor och sol! Säkert lika viktigt för dig som för de små som är beroende av dig. <3
SvaraRaderaVad härligt att du kunde njuta ev lite egentid och vad hövligt att du delar med dig av dina tankar. Du är bäst, min hjälte! Kram
SvaraRadera