ut och in / antiklimax delux
Så kom den till slut, min första skolavslutning på andra sidan betygskuvertet och (tvångs)kramen.
Det blev inte som jag tänkt mig. Jag grät hela vägen hem, trötta, besvika tårar. En urladdning inte olik åskvädret som mullrat under dagen. Ångrar inte mitt yrkesval en sekund, men alla intryck och upplevelser från de senaste månaderna snurrar och jag försöker någonstanns förstå vad jag egentligen har varit med om den här terminen.
Det blev inte som jag tänkt mig. Jag grät hela vägen hem, trötta, besvika tårar. En urladdning inte olik åskvädret som mullrat under dagen. Ångrar inte mitt yrkesval en sekund, men alla intryck och upplevelser från de senaste månaderna snurrar och jag försöker någonstanns förstå vad jag egentligen har varit med om den här terminen.
Mitt i röran håller vi på att flytta. På lördag går lasset så det packas, röjs och slängs för fullt, både ute och inne. Mycket tankar och erfarenheter kring att lyckas/misslyckas och om att klämmas mellan vision och verklighet i ett samhälle där vuxna och barn lever i olika världar följer definitivt med mig. Hur jag gör med resten återstår att se.
 |
| Andas ut och andas in. Tack luktar gott. |
Du är bäst. Stor kram!
SvaraRaderaHu, så ångestfullt det låter! Jag förstår dig. Som lärare tillhör man buffertzonen mellan barn- och vuxenvärldarna. Det är svårt att förstå sig på det nya samhälle som våra ungdomar lever i, det som de faktiskt verkar tycka är normalt fast jag tycker att så mycket är plast, fejk, irriterande, dödligt och svårt! Inte för att det var lätt att vara tonåring på 80-talet heller, men nu ser jag alla dessa små "tweenies" som drömmer om sådant som mognadsmässigt tillhör vuxenvärlden medan många vuxna lever i en låtsasbubbla där de leker tonåringar trots att de har både partner och barn. Vad göra? Har du kommit fram till något?
SvaraRadera