gränser och konturer

Long time no blogg. Månaderna som gått har ägnats till studier och survival. Inte mycket annat har fått plats. Jag har pressat (för) mycket gränser och fått känna kanterna av min karaktär den här hösten. Blandning av stärkt och shattered. Nästanintill slutpumpad i alla fall har lampan lyst gult från tanken lite för länge nu och det vore risk för soppatorsk om inte ett mycket efterlängtat jullov från skola, jobb och dagis skulle ha börjat imorgon. Återhämtning i sikte. Så skönt!

Rensade ut min kontorsplats idag på jobbet där jag gjort min praktik. Fick med lite spännpapper hem som användes till kontur-konst nu på kvällskvisten. Barnen låg blixtstilla och raklånga och fnissade förtjust när jag målade runt fingrar, armar, halsar, huvud, axlar, knä och tå... Elin två-åringsknubbig och Lova femårslång bredde sig snart ut på golvet.

När kantformationen var på plats beundrade de sig själva och började strax intensivt måla i sina egna ansikten och kläder (som åkte av i processen).

Elin började med ögon, näsa, mun.... tryckte ner ansiktet på det hon målat för att se att det liksom passade. Väldigt nöjd reflekterar hon vidare: "Öjon jag ha! Häää!" och visade på sin kropp. "Å haka!" känner först på sig själv och målar sen ett vågrätt streck på teckningen ."Dää min haka" och fortsätter så "Hååå...." oj! inte la ha så lånnt håå, baja Lova ha det"... osv... medan hon fyller in. Koncentrationen är total. Uppslukad av självstudie i skala 1:1.