lekbubblan

Trots Lovas sena insomning igår väcktes jag imorse av kraxiga sånger (med växelvisa blockflöjtspartier) och en strid ström av muntert snack. Mamma-musik. Låg kvar en stund och lyssnade genom väggen tills det var dags att gå ner till tvätten. (Lova vill absolut inte följa med den här gången för hon lekte). Strax efter när jag kom tillbaka med Elin på armen var pyjamasen long gone; Lova klipper och wokar sin växt iklädd (den här gången endast) baddräkt och solhatt. En ganska vanlig del av mig skulle börjat skälla på henne i det läget men idag bara betraktar och glädjs jag åt min lilla hemma-barns-anarkist. Jag uppfattar några ord i fantasiforsen- "Åååh så gott med grönsaker... "

Ler för ett ögonblick åt den självordinerade lekterapin (minns hur hon häromdagen sa vid matbordet att "mamma jag är rädd för paprikan. När jag blir mammor ska jag också äta paprika") och den upptäcksfärd hon ägnar sig åt i den magiska världen som leken skapar. Jag plockar fram kameran och fotar, för hon ser för rolig ut i sin mallorcautstyrsel. Jag lägger upp kortet i inlägget här men tar bort det sen. För det är nåt heligt nästan, när den där "kupan sänker sig ner" över barnen, som Eva på Waldorf sa i höstas. Det känns så fint. Underbara lekbubbla. Så glad jag är att få se det hända.