Vi ses igen
Det blir allt tydligare att vi faktiskt har fyra barn. Inte som förut typ tre... två barn och två bebisar som kan klumpas ihop till en enhet, utan fyra. Fyra individer med olika personligheter och temperament och behov. Att lära känna dem bättre och leva och lära med dem är fantastiskt och ibland överväldigande. Min Simon. Han håller hårt i sin mamma. Han vaktar mig om dagen och sover helst på mig om natten, ända sen jag kom hem från min solo-resa till Sevilla förra sommaren. Det är ibland rätt frustrerande men jag försöker ge honom vad han behöver, så mycket jag kan, och försöker njuta och se till att jag inte blir tokig på kuppen. Inspirerad av Daniel Tigers "vuuuuxna kommer tillbaks"-sång har jag på senare tid inför annalkande förskolestart terapi-peppat Simon angående återföreningens tillförlitlighet. Mamma kommer tillbaka! Alltid. Han vet det med huvudet, men i kroppen sitter ännu ovissheten. En kväll när vi skulle somna, eller, han skulle somna, snackade vi lite
